Var ett tag sen jag skrev här nu , Har varit lite för arg , lite för frustrerad , lite för hatisk ! Och vet att skulle jag skriva då , så rinner alla dom känslorna ut genom mina fingrar och det vill jag inte längre ! En person bad mig sluta , och då respekterar jag det !
Det här med att förlåta , Jag vet inte varför jag har blivit så långsint !? Det var jag inte förut , men iofs då var det jag som bad om ursäkt för allting , bara för att inte bli avvisad ! Spelade ingen roll om jag verkligen behövde säga förlåt eller inte ....jag gjorde det bara för att jag inte litade på mina egna känslor , visste aldrig om det jag kände var rätt eller fel ?? Jag försökte få människor att tala om för mig vad som var normalt , hur en normal reaktion på saker o ting är ! Och jag antar att det är så man beter sig när man gör sig själv till ett offer ?? Hehe se där , jag vet inte ens nu vad som är vad =)
Jag har ingen aning om varför jag gjort mig till ett offer ??? Tror jag började med det redan som liten , jag vet inte helt säkert men jag tror det i alla fall . Helt seriöst , så vet jag inte varför det blivit så ??
Kommer på mig själv ibland och kan då genast tänka till , tänka om ! Men det är jättesvårt när man inte kan något annat ? Och blir man dessutom behandlad som ett offer , då är det totalt kört ! Eller inte helt kört , nu överdrev jag ....men ja det är mycket svårare att se det och ta sig ur det då !
Åter till det här att jag har blivit långsint , har svårt att förlåta om någon gjort mig illa ordentligt . Småsaker ja det är inga problem att förlåta , men om jag blir kränkt och orättvist behandlad ....så är jag jävligt hmmm omogen ?? eller jag vet inte vad jag ska kalla det .....kanske envis ??? Nej så kan man inte heller kalla det ........äh Det jag vill komma till att jag har svårt att släppa känslorna jag har av vad det nu kan vara som jag inte kan förlåta ! Har svårt att tro att den som sårat mig har några som helst goda avsikter med att dom vill bli förlåtna ! Mitt förnuft säger att jag kan försöka förstå och sen förlåta ! För det ger ju mig lugn och ro också , det är ju då jag kan släppa det och faktiskt bara gå vidare .
Jag är nog lite för mycket " svart eller vitt " där ....måste lära mig att det finns gråtoner där emellan oxå .....att man kan förlåta , men man kanske inte behöver lita på ,eller ens tycka om den personen . Men man kan ge personen och mig själv den känslan av att man kan avsluta och gå vidare .
För jag är ju inte blåst , jag vet väl att vi är alla bara männsikor , vi gör misstag och ibland drabbar det en annan människa ! Så enkelt är det ju !! Jag vet ju att jag kan bli jävligt hämdlysten , och kan vara riktigt jävlig om nån gjort mig förbannad ....eller ja om nån sårat mig !
Då kan jag vara hemsk , kan göra i stort sett vad som helst för att ge igen , och få personen i fråga att må lika jävla dåligt som jag har mått ! Jag slår tillbaka , och gärna under bältet oxå !!
Jag tappar bort min ödmjukhet, min respekt för andra , min självkänsla ....allt bara är som bortblåst .
Det är nånting jag vill och ska bli bättre på !! Att inte låta ord och projicering från andra , elakheter , orättvisor m.m , komma åt mig !
Jag behöver inte lyssna på det , jag behöver defenetivt inte tro på vad dom säger , det är ingen sanning om vem jag är bara för att nån säger till mig att jag är si eller så !
Ingen annan än jag vet vem och hur jag är som person , mina värderingar , min moral och allra helst mitt sätt att vara genuint snäll och är en fin och omtyckt vän !
Men där är det ju som sagt min självkänsla , som jag inte har lagat riktigt än , är fortfarande sårbar och har lätt att inte lita på mig själv och mina egna känslor o tankar och handlingar ..Men det kommer =) jobbar stenhårt på att bli den person jag har varit och vill bli igen ! Går mycket på möten , och får feedback och känslan att tillhöra nånting , nån grupp , att bli accepterad
Försöker också göra vad min sponsor säger åt mig att tänka på , och känner att hon ger mig förståelse och vänligthet , hon bryr sig om mig det vet jag !
Hon sa vid nåt tillfälle när jag sa att jag kände mig ensam och att ingen stog upp för mig och gav mig stöd i allt , att hon ser ofta att kvinnor som ses som starka kvinnor , oftast får stå ensam, får klara sig själva ...och att folk oftast inte ens funderar på om man behöver hjälp eller stöd . Jag tänker mycket på det hon sa , och funderar ....va fan , är det verkligen så ?? Jag vill inte tro det men hon har nog rätt , hon brukar har det mina kära vän Liza <3 Och när jag tänker på att hon skrev så till mig , så kom jag på att ahaa hon ser mig som en ganska stark kvinna i alla fall =)
skrivit av mig lite , tittat på mig själv och mina beteenden , blir lite klokare när jag läser det jag skrivit , kan böja på nacken och erkänna att ja där betedde jag mig inte bra , m.m
Och som jag känner nu , så mår jag bra ,,,,,har sår i själen ....är lite vingklippt och kommer aldrig bli riktigt hel men såren kommer att bli små små ärr ....men dom är hanterbara ....och vingarna växer till sig så småningom =)
Tjingeling o puss o kram hela dan =)
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar