Att bli kompis med ensamheten!

där i stugan bor jag !!=)

Jag har fått en ny kompis !!! Och ni ska veta hur skönt det känns ....för vi har verkligen avskytt varann tidigare .......kompisen heter ensamheten !

Kom på mig med att till och med välkommna denna vän .......

Har aldrig kommit överens med honom förut , men nu är han helt ok ! 

jaja ni kanske tycker jag dravvlar om massa djupt skit !! 

Men jag måste dravvla om det , det är en process jag går igenom och jag börjar ana slutet på processen =) 

Förr HATADE jag ensamhet !! fick panik verkligen ! kunde nog upplevas som desperat eller nåt i den stilen .....
Idag hatar jag inte .....idag kan jag som sagt välkommna ....
fixar o trixar med inredning och pyssel och känner att jag behöver inte få panik utan det känns helt ok =)

Sen kan jag bli otroligt rastlös vissa dagar och känna att jag måste träffa folk !!! göra nånting annat !
Men det är en helt annan sak , och det kan jag hantera oxå !

Jag tror att man måste gå igenom processer i livet .......gå igenom ,,,för att komma fram till en acceptans över hur livet faktiskt ser ut !
Ibland känner man sig otroligt ensam .....och stannar man i den känslan och får "panik" och tycker synd om sig själv ! då äter den känslan upp en , men kan man däremot kliva ur jobbighets känslan och faktiskt börja gilla läget !! och till och med börja tycka om känslan .
(menar inte att bli en eremit !!) men när det känns jobbigt , kunna omfamna ensamheten och faktiskt känna att , jag behöver ingen just nu , vet inte ens om jag skulle vilja ha nån nu .
DET är att ha kommit en bit på väg i jobbet med mig själv !!!

Acceptans är medecin !! Har man lärt sig acceptera livet som det ser ut , då tycker jag att man kommit ganska långt =)
Sen går det ju upp och ner naturligtvis .....
Men för mig har ensamheten verkligen varit lika med döden ! har verkligen fått ångest över att känna mig ensam .....men idag är det inte så !

Visst kan det verka skrämmande ibland när jag tänker på framtiden och så ........Kan bli ordentligt rädd !
ska jag leva ensam hela livet ?? ska jag dö ensam ?? ska jag aldrig få uppleva riktig tvåsamhet???

(nu babblar jag om relationer till en livspartner , för vänner det vet jag att jag har , riktigt fina såna oxå !!!=)

Men som sagt , självklart blir det lite otäckt att tänka som så att aldrig få känna riktiga känslan att leva tillsammans med någon !! Men som många har sagt .....när man lutar sig tillbaka och bara accepterar , då känns det inte lika otäckt längre =) utan då kan jag tänka att ja blir jag att leva ensam hela livet .....då är inte det hela världen liksom !
Jag vet ju att jag klarar mig ändå ! och jag vill verkligen inte sitta när jag är åttio år ( om jag blir så gammal!!=) och vara missnöjd med mitt liv , och titta tillbaka och se att jag glömde visst att leva för jag sökte hela livet efter nån att leva med !!

SÅJA nu har jag tömt min hjärna på massa tankar och ord , känns riktigt bra !!!=)
Och jag vet som sagt att jag har fina vänner omkring mig och en bor bara tio meter ifrån mig =) Tack för att ni finns !!
tog en prommis igår och tog lite kort , haha det ser ut som att jag bor i världens ände typ !

Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden <3